Hjärnspöken


Nu ligger jag här igen. I sängen. Mitt på ljusa dagen. Försökte ta mig en liten snabb tupplur men mina hjärnspöken bestämde sig för att besöka mig istället. Har ändå kännt mig ganska glad och uppåt på senaste tiden. Var på en insparkskväll i fredags på universitetet och det tyckte jag var jättekul. Kul att försöka tänka på annat och bara ha det trevligt med ett gäng människor istället. Men just nu är det inte lika kul. Är hemma och tillbaka i Robertsfors nu i helgen och just här där jag ligger så började jag grubbla och fundera och överanalysera (vilket jag är en mästare av) på saker och ting vilket betyder nu att jag ligger i mina egna tårar. Och jag hatar det. Hatar att jag ska fungera på det här sättet. Vet att det inte är fel att gråta och det kan vara ganska skönt ibland också men just nu vill jag bara ha en kram. En riktigt stor bamsekram. 

 

Kram ❤️